tisdag 16 januari 2018

Rant # 13 - Den tickande bomben har briserat

bomb-blast

Nu har alltså den tickande bomb som det som det så länge talats om att vi lever med exploderat med full sprängkraft. Glasskärvor och splitter far åt alla håll.

Kalla mig en cynisk pessimist, en svartsynt, kallhamrad, visionslös oldtimer, som en gång för alla tappat det. Men min prognos är denna: vi kommer att bli tvungna att snacka handgranater och gängskjutningar i många, många år framöver.

Egentligen borde vi prata om hur vi ska kunna införa samhällslön och dela upp jobben när robotarna tar över, om bidöden och det faktum att jorden förlorat hälften av alla vilda djur de senaste fyrtio åren. Om smältande glaciärer och vikten av förbud mot mikroplaster.

Men tyvärr mina vänner, det akuta våldet kommer att ta all vår tid och energi i anspråk.

Det finns ingen vetenskap eller beprövad erfarenhet att tillämpa i den situation vi nu befinner oss, för vi har aldrig varit i ett läge som ens avlägset påminner om det här. Det finns heller ingen politik att applicera. Det kommer inte att dyka upp någon ansvarig politiker, teknokrat, nobelpristagare eller expert som ställer allt till rätta. Alla famlar i blindo. Till och med GW. Ingen vet vart det här är på väg att barka, hur mycket värre det kommer att bli. Och om det sedan, när den absoluta nollpunkten nåtts, kommer att vända och bli bättre.

Jag är rörd till tårar över att det fortfarande finns folk som tror att någon kan göra något åt det här. Det är samma sorts blåögda naivitet som har gjort att vi befinner oss där vi är. Särskilt obegripligt är det att folk faktiskt tror att Jimmy ska kunna göra skillnad. I själva verket är han lika bortkollrad som Jan, Jonas. Ulf, Gustav, Gudrun, Ebba, Annie och Stefan.

4

Härifrån och framåt kommer många att prata sig blåa om socialtjänst, förskola, skola och fritidsgårdar. Och om samhällets ansvar, utan närmare definition. Andra kommer att säga att i ett annat land är det mycket bättre, där har man minsann hittat en modell som fungerar.

Kriminologer och diverse forskare kommer att presentera statistik och leverera mer eller mindre fantasifulla förklaringar. Förtvivlade eldsjälar i kvarteren där det skjuts kommer att intervjuas. Någon som tidigare var gängkriminell, men som nu reser runt i skolorna och föreläser, får frågor om hur han bar sig åt för att bryta den destruktiva livsstilen.

På båda sidor skyttegraven kommer man att ge Reinfeldt skulden. Det ena laget Fredrik_Reinfeldt_12_Sept_2014för att han införde jobbskatteavdrag, och därmed urvattnade det offentliga skyddsnät som hade kunnat göra skillnad. Det andra för att han förde en öppna era hjärtan-politik och välkomnade allt för många svårintegrerade invandrare på allt för kort tid.

Som om det har någon betydelse kommer media att fortsätta rapportera om partiledarnas popularitetssiffror och partiernas rörelser i opinionsundersökningar. Frågan klarar KD fyraprocentspärren kommer fram till valet att upprepas dagligen.

I september kommer boskapen att fösas till valbåsen, där de utfordas med illusionen att deras lilla lapp i lådan är viktig, att de gör sin medborgerliga plikt i en demokrati. 

bomb-blast

Problemen med bristande integration i allmänhet och den eskalerande kriminaliteten i synnerhet kommer inte att gå att lösa med mindre än att samhället förändras i grunden. Att lappa och laga och genom diverse sysselsättningsprojekt, subventionerade anställningsformer, fler poliser, fritidsgårdar och ett allmänt stärkande av befintliga, skattefinansierade strukturer kommer inte att förslå.

Eftersom någon vänstervision om hur problemen ska lösas, hur samhället, välfärdssystemen och arbetslivet ska organiseras, hur vi ska leva tillsammans i en tid av globalisering, flyktingströmmar och ny arbetsavskaffande teknik, eftersom en sådan helt och hållet saknas, står vi inför en förskjutning högerut. Dvs hårdare tag, fler poliser, fler privata välfärdslösningar, privata vaktbolag, gated comunitites, inkapacitering, sjunkande valdeltagande, medborgargarden, skatterevolt etc. Denna utveckling är redan i full gång. Och vi har bara sett början.

Så länge vänstern inte mäktar mer än att vara emot vinster i välfärden och upprepa det nattståndna sjuttiotalsmantrat beskatta de rika, så kommer man att
sakna all relevans.

Det krävs en helt ny vision, som griper tag i människor och som man intuitivt i djupet av sitt innersta känner är rätt, som fångar alla människors, inte bara svaga gruppers och den så kallade arbetarklassens, drömmar och förhoppningar om ett bra liv och en bättre framtid. En sådan måste handla om ett nytt sätt att leva. Mycket långt ifrån rådande materialism och prestigekonsumtion.

Och jag själv då? Ska jag bara kverulantgnälla här på min blogg? Är det det enda jag förmår? Ska jag inte kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och hjälpa till att få skutan på rätt köl? Den som inte deltar i lösningen är väl en del av problemet?

Tyvärr måste jag meddela att jag lämnar walk-over. Det här samhället befinner sig, och har alltid befunnit sig, på ljusårs avstånd från det jag skulle vilja leva i. I dag är det mig mer främmande än någonsin.

-----------------------------

Rant - a discourse by a single performer, especially if irritated or upset

måndag 15 januari 2018

Oj, vi reser till Ooij, del 4 - back to bykrogen

IMG_20180115_090813 (1)

Jag trodde jag parkerat svärmor Oma i Holland. Men på gränsen mellan Skåne och Halland dyker hon upp, i form av registreringsplåt. Jag inser att hon, på samma sätt som en evighetslång Netflix-serie, inte har för avsikt att släppa taget om mig.
IMG_20180115_090813 (1)
Det som mer än något annat piggar upp i Holland är holländarnas naturliga sociala samspel. Det är så långt ifrån vår svenska fåordighet och blygsel man kan komma. Främlingar stannar på gatan och pratar med varandra.
Framför mig i kön till kassan i den eminenta skivbutiken Kroese i Nijmegen stod en man i min ålder. Plötsligt vände han sig om, höll upp den cd–box med The Doors han var på väg att köpa, och frågade:
– Do you like the Doors?
– Absolutely, svarade jag. One of my top ten groups.
– Really? What’s your favourite song?
– People are strange, I guess. What’s yours? original
– This is the end. Capolla used it in Apocalypse Now, did you see that film? Outstanding.
– I know, I’ve seen it several times.
– Were you from? United States?
– No, from Sweden.
Så fortsatte det fram till kassan. Vi betalade och skildes som vänner.
Egentligen avskyr jag att sociologisera mänskligt beteende, men följande reflektion går inte att undvika: kanske har holländarnas sociala tyngdlöshet utvecklats på grund att de är så många på så liten yta. Det har tvingat dem att hitta ett friktionslöst samspel.
I Sverige finns det gott om plats. Vi kan springa och gömma oss i en sjumilaskog om vi oförhappandes blir tilltalade av någon vi inte känner.

Det svenska begreppet fika börjar ju bli allt mer känt internationellt. I Nijmegen har man döpt ett café till Fika. Man presenterar sig så här

Wecom bij Fika

Met een knipoog naar de Scandinavische landen serveren we smörrebröd, specialty coffee, kaneelbroodjes en aquavit cocktails. Deens design siert ons interieur en Zweedse garnalen, Danish blue kaas en Noorse zalm vullen jullie buik.

(Med en nick till de skandinaviska länderna serverar vi smörrebröd, specialkaffe, kanelbullar och aquavit–cocktails. Dansk design dekorerar vår interiör och svenska räkor, danska blåost och norsk lax fyller magen.)

Kanske skulle vi kunna göra ett byte länderna emellan. De adopterar vår fikakultur, och vi deras fördomsfria inställning till cannabis.

När vi ändå är inne på det som är skadligt, farligt, olämpligt och omoraliskt, kan jag avslöja att det i Holland är mycket svårt undvika intag av relativt stora mängder trappist-öl på en daglig basis. Det är ett överjäst, smakrikt och välgörande starkt öl.

Varumärket Trappist är strikt reglerat. Ölet får bara bryggas i trappistkloster, av munkarna själva eller under deras överinseende.

Elva kloster har tillåtelse att brygga ölet, sex finns i Belgien, två i Holland, två i USA och ett i vardera Italien och Österrike.

Vinsten munkarna gör på tillverkningen går till välgörenhet och socialt arbete. Eftersom förtjänsten ger munkarna möjlighet att göra världen lite bättre, kan man med dricka det med gott samvete.

Nu är vi tillbaka i Västra Bodarne, och har bytt till vardagskostym och skor med enkel snörning. Om det funnits en bykrog här så hade jag hängt där. Men det gör det bara i fantasin. Här finns varken kiosk eller pizzeria.

Bildbevis från resan:

Resesällskap dotter, tack för att du finns

måndag 8 januari 2018

Oj, vi reser till Ooij, del 3 – en missad båt

NxsbgTo

Kastar ned några snabba rader på färjan mellan Puttgarden och Rödby. Missade avgången med tre minuter och var tvungna att vänta i en timma. En totalt jävla bortkastad timma på en färjekaj, där den enda underhållningen var en jättebildskärm som öste ut reklam för sprit, tobak, kalsonger och parfym.

Tre minuter!!! Kunde jag inte googlat när båten skulle avgå? Det hade ju bara krävts att jag efter Melmshöhe trampat lite hårdare på gasen, så hade vi sluppit uthärda denna iskalla färjeperrongstimma mitt i natten.

Jag ville sätta på Lennon-låten Mother på bilsteron på högsta volym, för full hals sjunga med i den, men byta ut mama mot scandlines.

I needed you

You didnt need me

Nu försöker jag hantera frustrationen, besvikelsen och orättvisan på det vuxnaste sätt jag vet, genom att skriva blogginlägg.

Jag är trött. Jag har kört bil i sex timmar. Jag har druckit massor med kaffe och satt i mig en hel Bossche Bol, som det blivit vår tradition att äta i bilen på hemväg från Holland.Bossche_bol_1

Bossche Bol är en chokladbakelse fylld med grädde. Bakverket kommer ursprungligen från staden 's-Hertogenbosch, som också kallas Den Bosch (staden som såg Hieronymus Bosch födas).

Bollen bakades först av en Lambermont, med ett annat hölje, och fylld med senap. En konditor vid namn Henri van der Zijde längre med på gatan snodde idén, fyllde bollen med grädde, och succén var ett faktum.

Detta hände på 1920-talet och klimatet det var ganska vått, folket tjänade kapitalet, som kort och gott, levde flott.

Jag har lyssnat på spellistan All Beatles songs in chronological order, från Magical Mystery Tour och framåt. Lyssnat på Kvartals intervju med Tino Sanandaji och på Russell Brands podd Under the skinn, med min husgud Rupert Sheldrake som gäst. Rubrik: Science Vs God - Is There A Life Force That Transcends...

Hustru Ilse bredvid mig har mediterat och vilat. Hon kan inte läsa i bilen pga att hon blir åksjuk. Dotter Ester i baksätet har tittat på film, pluggat och lyssnat på diverse nedladdade poddar.

51fHJW6mPbLJag läser Leonard Cohens bok The Book of Longing (som jag köpte i världens bästa bokaffär Dekker v d Vegt i Nijmegen) och märker plötsligt, i skrivande stund, att jag blivit väldigt influerad av hans sätt att beskriva världen. Det verkar som att jag leker att jag är Leonard.

Cohen var en man vars liv kretsade kring ständiga frågor om vad tillvaron egentligen går ut på, gud, döden, evigheten, det heliga. Detta på ett sätt som, inbillar jag mig, liknar mitt.

Efter fem år som munk i ett zen-kloster skrev han i dikten Leaving Mt Baldy:

I finally understood

I had no gift

for Spiritual Matters

En stor och värdefull insikt, som för eller senare förmodligen kommer att nå även mig.

sharedStoryboard_Mon Jan 08 16_48_11 CET 2018

Båten är full med polacker. Sannolikt hantverkare på väg till Danmark och Sverige.

Jag har alltid uppfattat det som att hantverkare befinner sig väldigt långt ifrån platserna där jag vistas. Detta oavsett deras nationalitet. Vi talar så att säga inte samma språk.

man-asks-electrician-whether-or-not-he-wants-to-engage-in-small-talk-benjamin-schwartz

Det finns också särk-klädda och storskäggiga muslimska män på båten. De är mig ännu mer främmande än de polska hantverkarna.

Samtidigt vet jag att de är mina medmänniskor. De gör denna resa, på färjan och i livet, tillsammans med mig. Om jag höll på att drunkna skulle de försöka rädda mig, med risk för att själva drunkna på kuppen.

Det slår mig att det kanske bara är där och då, i den akuta livräddarakten, som vår sanna natur skymtar fram. Som vi får kontakt med vår genuina osjälviskhet, vår innersta kärleksnatur. Med vår gudomliga potential.

Fast, å andra sidan. Om det varit krig och vi varit i olika lag så hade såväl de muslimska männen som polackerna försökt döda mig. Kanske hade de rentav torterat mig först, och njutit av det.

Så ger mig alltså färjan vi inte hann med möjlighet att formulera denna insikt – var och en av oss måste varje dag, i varje möte, välja vad vi vill vara. Livräddare, eller bödel.

Amen

Smile

-------------------------------------------------------------------------------------

Bild överst: Salvador Dali “Ship with butterfly sails” (1937)

I mitten – båterinterör – eget foto bearbat med android-appen Storyboard

fredag 5 januari 2018

Oj, vi reser till Ooij, del 2 - Oma

IMG_20180104_121624_processed

Det är inte Ooij som intresserar oss. Vi ska bara bo där. Hotellet heter De Gelderse Poort, och ligger nära ett naturreservat vid floden Waal. Fina promenadstråk utlovas, och en restaurant som enligt hemsidan serverar “a wide range of delicious dishes, with something for everyone’s taste”.

Tror dock inte jag kan få varken aloo gobi, naanbröd eller gostaba. Men det finns M_mainSPECIALITEITENindisk mat i närliggande Nijmegen. India Gate på Molenstraat serverar god thali.

Vi reser till Holland för att besöka vår Oma. Hon är mormor, svärmor och mamma, i en och samma person.

Oma består av stjärnstoff, och som alla andra människor är hon ett heligt mysterium. En olösbar gåta, en odefinierbar och obegränsad karaktär i ett gudomligt drama, som kommit till världen för att bidra till mänsklighetens utveckling.

IMG_20180105_115132_processed

Hon har tveklöst bidragit till min.Tillsammans med henne har jag tvingats öva både tålamod och ödmjukhet. Oma är inte medvetet elak, men i likhet med de européer som lurade fjäderskruden av Amerikas urbefolkning talar hon med kluven tunga.

Jag lärde mig tidigt att jag kunde avväpna henne med hjälp av humor. Utan min förmåga att få Oma att skratta hade vår relation sannolikt varit en katastrof.

Oma föddes i Apeldoorn och växte upp med åtta syskon. Fyra av dem emigrerade till Nya Zeeland på femtiotalet. Nu finns bara tante Riet, som bor i Utrecht, kvar i livet.

Pappan Gerhard Mentink drev en modebutik på Hoofdstraat i Apeldoorn, och handlade med fastigheter och aktier. Han var framgångsrik och byggde upp en mindre förmögenhet. Hans maka, Omas mamma, hette Wreeswijk innan hon gifte sig, och var alltså troligtvis släkt med vår Cornelis.

cats

Pappan insjuknade relativ ung och han dog i Omas armar. Ett minne som hon av lättförståeliga skäl ofta återkommer till. Hon förlorade även sin make tidigt. Oma hävdar att även han dog i hennes armar, men barnen säger att det är en efterkonstruktion. Hon hittade honom död på vardagsrumsgolvet, och det är förstås dramatiskt nog.

Oma har satt tre döttrar och en son till världen. Hon har jobbat som gymnastik- och yogalärare och är känd som en skicklig tennisspelare. Hon älskar musicals, operetter och klassisk opera. Yngsta dottern är en uppburen musical-artist i Wien, hennes äldsta är doktor i psykologi och forskare vid Göteborgs Universitet.

Oma är gammal, men fortfarande pigg och alert, om än i tilltagande grad yr i mössan. Hon glömmer att jag inte pratar nederländska och tilltalar mig på det språket, i stället för på engelska, som hon gjorde förr. Hon har dålig koll på veckodagar och egennamn.

Man har i laboratorieförsök lyckas vända åldrandet hos möss, genom att tillföra blod från yngre möss och genom cellmanipulation. Detta kommer i sinom tid att tillämpas på människor, men Oma hinner sannolikt inte uppleva de föryngringsmediciner som är på väg.

Vi som är medelålders och yngre kommer dock tack vare dessa preparat att kunna lägga minst en tredjedel till vår beräknande livslängd.

onsdag 3 januari 2018

Oj, vi reser till Ooij

cats

Lennon/Mccartney bidrar med resans motto:

                           Working for peanuts is all very fine
                           But I can show you a better time

                           Baby you can drive my car

x10

Ursäkta årets hittills värsta ordvits i bloggrubriken, men den är med sanningen överensstämmande. Vi är på väg till det lilla samhället Ooij i kommunen Berg en Dal, provinsen Geldreland, Nederländerna.

Vägen dit går i sedvanlig ordning via ett antal konstmuseer.

Mjellby, som visar foton av Rodney Smith.

Webb_Rodney Smith, Collin with clock, New York City, NY 2005 och Rodney Smith, Shirley in an Eagle's Mask, Snedens Landing, NY, 2003

Louisiana, som under rubriken Being There visar videoverk, skulpturer och installationer.

Och i Bremen, Proof of Life / Lebenszeiche (Works from a Private Collection) på Weserburg, Museum für moderne Kunst

Cordula Ditz You'd better run (2010)

Vi snackar bilresa således. På det sättet har vi under årens lopp tagit oss till Holland otaliga gånger. Oftast kör jag hela natten, med de övriga familjemedlemmarna sovandes i baksätet. Om och när jag inte längre orkar hålla ögonen öppna tar min livspartner Ilse över.

Jag gillar verkligen att timma efter timma mitt i natten forsa fram på autobahn, med ett regelbundet intag av starkt kaffe, Red Bull och choklad. Samt ett väl förberett utbud av poddar och musik i lurarna.

Den här gången har jag laddat ned spellistan All Beatles songs in chronological order, som klockar in på 17 timmar och 32 minuter. Eftersom hela resan tar 11 timmar och 42 minuter så kommer jag nog bara till All you need is love innan vi är framme. 

Den nattliga autobahn-utmaningen försätter mig ibland i ett Twin Peaks-liknande tillstånd, Kampen mot tröttheten och monotonin, strålkastarljusen från den mötande trafiken, ledet med långtradarelefanter i högerfilen, fartdårarna som svischar förbi i 250 knyck, allt detta ger upphov till en sorts hypnotisk trans. Stundtals vet jag inte om jag hallucinerar fram ortnamnen jag möter på skyltarna, eller om de är verkliga: Melmshöhe, Grömitz, Pönitz, Kabelhorst …

Det enda som fattas är att en sotig luffare med lysande ögon dyker upp utanför rutan och med skrovlig röst frågar: Gotta light?

När vi någon gång vid gryningstimmen passerar gränsen mellan Tyskland och Holland inträffar något märkligt, som varken är inbillning eller hallucination. Ett sorts själsligt skred äger rum invärtes. Förflyttningen är obetydlig rent geografiskt, själva gränslinjen är inte ens synlig för blotta ögat, men inuti mig är avståndet mellan landet jag lämnar och det jag reser in i enormt.

Det är fel att kalla denna förändring känslomässig, även om Holland känns på ett helt annat sätt än Tyskland. Det handlar snarare om en inre mental förvandling av eterisk upplevelsekaraktär.  

Länder har, precis som människor, växter och djur, en själ, en personlighet, en aura, en särskild energi. En del har en starkare karaktär än andra, och upplevs därför mer påtagligt.

Den kollektiva överenskommelse, berättelse, eller rentav fantasi, som kallas Holland, existerar inte endast  som en föreställning inuti ett antal fristående människor. På en djupare nivå hänger dessa individer ihop i ett numinöst fält.

När jag lämnar Tyskland blir jag en del av fältet som är Holland, och det griper in i mig på flera nivåer, av vilka flera är djupt omedvetna.

Fältet är poröst och kan inte konstateras med den typ av grova mätinstrument som i dag används för projektering av vägnät och fabriksbyggnader. Det kan inte heller fångas i matematiska formler. Men det kan förnimmas på en intuitiv, telepatisk nivå, även utan konkreta geografiska sinnesintryck. Jag hade känt Holland runt mig och i mig även om jag förts dit med förbundna ögon, och alltså inte säkert vetat var jag befann mig.

I vår moderna kultur, där den materiella verkligheten är den enda som tillåts existera, och där det vetenskapliga prästerskapets proklamationer är lag, är en tanke som den jag här för fram nästan hädisk. Och för ganska många sannolikt både obegriplig, onödig och smått löjeväckande.

På andra håll, tidigare i historien, där man studerat dessa fenomen grundligare, uppfattade man livet och världen på ett annat sätt. Där var vår materiella existens blott en tunn slöja, som dolde en oändligt stor, rik och vidsträckt veklighet.

Följande citat från den tibetanska dödsboken är ett exempel:

Acceptera möjligheten att det finns ett gränslöst medvetande, som vi inte har några ord för att beskriva. Att medvetandet kan expandera utöver ditt ego, dig själv, din välbekanta identitet, bortom allt du har lärt dig, bortom dina tankar om rymden och tiden, bortom den gräns som vanligtvis skiljer människor från varandra och från världen runt dem.

Vi har inte något utvecklat språk för att samtala om den här typen av erfarenheter. Så därför famlar jag i blindo.

holland 1

måndag 1 januari 2018

Det nya året äter det gamla till frukost

444444444

Denna rapport skrivs i alla hast. Jag är på flykt undan livsinspektören. Hon dyker alltid upp på årets första dag, med sin lögndetektor, sina mätaggregat och sina förbannade excellark. Hon vill ha en fullständig årsrapport. Hon vill veta vilka otillåtna genvägar jag tagit, vad jag försummat och vilka grodor som hoppat ur min mun. Hon är bara  intresserad av mina tillkortakommanden. När jag berättar om dem lyssnar hon särskilt intensivt, med ett sadistiskt leende på läpparna. Hon är sällan nöjd innan jag snyftande som ett övergivet barn slickar hennes stövel och ber om nåd.

Dessutom vill hon veta hur jag ska lägga upp det stundande året. Tänker jag äntligen lyfta mig själv i håret och trotsa naturlagarna, förvandla vatten till vin och uppväcka döda? Eller kommer det att bli ett år av sedvanligt gnäll och ältande. Av lättja, prokrastinering och omotiverade sovmorgnar?

Livsinspektören är på väg, jag har skymtat henne i buskagen runt huset. Det är därför jag gömt mig under en filt på vinden, varifrån detta skrivs.

Jag vet förstås att det i längden är lönlöst att försöka undkomma henne. Med sin stora näsa luktar hon sig fram till mig. (Jag har tidigare försökt dränka in mig i både patchouli och Eu de cologne, men det hjälpte inte ett dugg. Hennes väderkorn tar sig igenom den tjockaste parfymbarriär.)

Jag behöver en frist. Jag behöver själv summera fjolåret och titta framåt. Jag vill förekomma henne genom att samla mina tankar och gå igenom vad som hänt och inte hänt, och vad som är på väg.

Bilden som gång på gång dyker upp i min skalle är att det nya året är på väg att äta upp det gamla. Det enda som är kvar är vaden och ena foten. Det gäller alltså att skynda på, innan 2018 svalt den sista tuggan.

44444444444

Vi reste till Indien och besökte Shimla och delstaten Orissa. Säregna, påfrestande, lärorika och minnesvärda upplevelser, som alltid i det landet. Fotot jag tog i Shimla på tre sikh-killar är nog det jag är mest nöjd med i år.

DSCF1733_thumb3

Jag minns också med värme vistelsen på hotel Mayfair Lagoon i Bhubaneswar

hotel-mayfair-lagoon

Mitt dagliga värv som personligt ombud för personer med psykisk ohälsa i Alingsås gick in på tredje året. Jag har stöttat, tröstat och hjälpt ett antal människor i utsatta livslägen. Genomförde också ett öppet hus, för att fira att verksamheten funnits femton år i stan.

24231919_1551499268261197_3769678713817856634_n

Alingsås filosofibar såg dagens ljus. Den genomfördes tillsammans med Anders A och innebar ett antal föreläsningar på MX Rockbar. Jag fick bland annat förmånen att välkomna idéhistorikern Per Johansson, en person jag beundrat i många år, och vars poddradio-serier tillsammans med Eric Schuldt måste betraktas som banbrytande i vårt land.

mqdefault

Jag har gjort mitt bästa för att vara en god äkta make, och pappa till min dotter.

Jag har köpt huset i Varberg, som min farfar byggde och som hittills varit en släktstuga.

Tillbringade en oförglömlig skrivarvecka i Svenska Institutet gästhem i Kavala i norra Grekland. Minnesvärt inte minst därför att det låg en grekisk ortodox kyrka tvärs över gaten, där rituella förberedelser inför påskfirandet pågick. 

Min sömn har under året förbättrats avsevärt. Detta tack vare den mäktiga medicinen Sifrol (som jag skriver om här).

Jag har försökt meditera trettio minuter varje dag, i en eftermiddagssittning, så ofta jag kunnat tagit långa promenader och försökt avstå alkohol.

IMG_20171107_145433Jag organiserade och fungerade som presentatör på Psykiatrins dag i Alingsås, med inbjudna föreläsare Rebecca Anserud och Ann Heberlein. Båda med egen erfarenhet av psykisk sjukdom. Det blev en lyckad heldag i ett fullsatt Palladium.

Under sex dagar i London i juli förvandlades jag till månclownen.

Min musikblogg Universum Noll har oförtrutet rullat vidare. Och det blev ett Kalejdoskop i radions p2.

I början av hösten hittade jag Henri Michauxs bok Bräsch när Lerums bibliotek gallrade. Sedan dess har jag livnärt mig på den. Michaux är en visionär, en upptäcktsresande som utforskar för de flesta av oss helt okända områden. Han ger mig exakt det jag letar efter i litteratur, eller konst över huvud taget. Figurer, landskap och bilder som jag inte sett förut, som jag inte visste fanns. Som kanske inte ens borde få finnas.

Även detta år har jag brottats med en intill förtvivlan gränsande känsla av frustation. Över sakernas tillstånd, över min egen otillräcklighet. Detta är något jag sedan mycket länge lever med, och som jag accepterar. Det är som det ska vara. Hur plågsamt det stundtals än är innebär det en sorts drivkraft. Utan denna motor har jag svårt för att tro att jag skulle ägna mig åt något så omöjligt som att skriva böcker.

Boken jag just nu arbetar med, Förklararen, är ett åtagande, en process som skulle förtjäna ett eget långt inlägg. Låt mig bara säga att jag vet att det kommer att bli en bok. Berättelsen vill bli berättad, och den har valt mig som sitt verktyg. Jag kommer inte undan. Om den ser dagens ljus nästa år vet jag inte, men jag hoppas det. Jag älskar den här boken, och jag kan bara hoppas att något av den känslan sipprar igenom till den framtida läsaren.

Jag har lyssnat mycket på Mike Ratledges säregna och suggestiva Riddles of the Sphinx.

Måste också nämna Kate Tempest fantastiska Let them eat Chaos, som med sin intensitet, sina skarpa iakttagelser och udda perspektiv ingav hopp.

Världsläget och läget i nationen har jag inte kunnat undgå att notera och försöka begripa.Tre kloka mäns ord vägleder mig när jag navigerar i samtidens labyrint:

page

Mohandas Gandhi när han säger: var förändringen du vill se i världen

Mystikern Gurjieffs ord: om världen kunnat vara annorlunda, så hade den varit det.

Boxaren Muhammad Alis uttalande när han förklarade varför han vägrade att åka som soldat till Vietnam: no vietcong ever called me nigger

Jag har även detta år kunnat konstatera att det redan finns tillräckligt med polariserande åsikter i den här världen, och medborgare som är mer än villiga att torgföra dem. Jag behöver inte sälla mig till den skaran.

Jag har läst den fascinerande boken How Soon is Now: From Personal Initiation to Global Transformation, i vilken Daniel Pinchbeck hävdar att klimatkrisen är en sorts initiationsrit för hela mänskligheten. Att utmaningen den ställer oss inför måste leda till att vi når en högre andlig och moralisk nivå.

Bland många andra tänkvärda inspel menar han att samhällslön för alla medborgare är meningslöst utan samtidig erotisk och sexuell befrielse. Det har han förbannat rätt i. Han skriver också:

cats3

cats2

cats

2018

2018 är det val i Sverige, något som det gäller att överleva.

Bortsett från det tror jag att det kommer att hända något dramatiskt i världen, något som för ovanlighetens skull är positivt. En stor och omvälvande händelse, eller våg av händelser. Det känns luften, om jag nu får bli flummig i överkant. Kanske inte Jesu återkomst, men väl en motsvarighet till Berlinmurens fall, på global nivå.

För egen del börjar året med några dagar i Holland. Det ser också ut som att vi kommer att resa till New York över påsk. En färd till till Indien ligger dock inte i korten, även om jag längtar dit varje dag.

Jag vill skriva färdigt Förklararen. Jag vill också försöka avsluta en hel del andra kreativa projekt. Filosofibaren ska få en fortsättning.

Jag vill vara ett så bra personligt ombud jag förmår.

På önskelistan står också att göra poddradio, under rubriken Allt om Pseudovetenskap. De programmen skulle kretsa kring det som facebook-gruppen med samma namn handlar om. Den gruppen finns tillgänglig här, och har följande programförklaring:

Allt om Pseudovetenskap är en odogmatisk diskussionsgrupp om ämnen som den etablerade vetenskapen tabubelagt: telepati, nära döden-upplevelser, prekognition, synkronicitet, sanndrömmar, omvänd kausalitet, ufo-fenomen, alternativ historia, astrologi, alkemi, förändrade medvetandetillstånd med mera.

Vi intresserar oss för forskning, påståenden, åsikter, teorier och perspektiv som den etablerade vetenskapen skyggar för, inte intresserar sig för eller redan på förhand avfärdar som omöjliga.

Gruppen är en plats för tips, länkar, information och samtal. Materialet som läggs ut ska kunna användas som en resurs, en sorts bibliotek att återvända till.

Grundtanken är att universum rymmer mer än det vi kan erfara med våra fem sinnen, och att det finns andra vägar till kunskap och insikt än de som ryms inom det gängse rationella, reduktionistiska, materialistiska paradigmet.

Gruppen är inte en plats för missionerande, foliehattsmentalitet, allmänt flum, trångsynthet eller konspirationsteorier.


För övrigt tänker jag fortsätta vara förvånad, förbluffad, förvirrad och förväntansfull. Jag ska också vara öppen, snäll, och förverkliga så många drömmar jag bara orkar. Även de jag glömt bort att jag en gång hade.

tumblr_nldg8mW4rt1r25ltqo1_1280

‘Through The Oak’ Sam Wolfe Connelly

måndag 25 december 2017

Grattis på födelsedagen, Jesus!

JESUS

Grattis på födelsedagen, Jesus!

Jesus var en radikal andlig aktivist som agerade utanför dåtidens religiösa institutioner, en förkämpe för kvinnors rättigheter och ett hot mot den etablerade politiska ordningen. Han var de fattiga, utblottade och förtrycktas vän. Han ägde ingenting, var helt ointresserad av vad andra tänkte om honom och bröt regelmässigt mot förbud och dogmer. En normbrytande och kompromisslös outsider som gick i döden för det han trodde på.

Jesus var en hängiven motståndare till våld, och gav oss det enda receptet mot krig och konflikter som kan fungera. En kärleksprofet som vigde sitt liv åt att förbehållslöst tjäna den gränslösa Gudomliga Intelligens som han kallade min fader i himmelen.

Han sa: stick ditt svärd tillbaka i skidan, ty alla som tar till svärd ska förgöras genom svärd. Låt den som är utan synd kasta första stenen. Döm inte, så kommer du själv inte att bli dömd. Han frågade varför vi ser grandet i vår broders öga, men inte bjälken i vårt eget. Han uppmanade oss att göra gott mot dem som hatar oss, välsigna dem som förbannar oss, be för dem som behandlar oss illa och ge bort alla våra ägodelar.

Jesus finns inte i någon helig bok, i sekter eller i klosterliv. Han finns inte i prästens ord eller i kyrkans riter och ceremonier. Han finns inte på universitets teologiska fakultet.

Du möter honom i vänner, älskare, lärare, främlingar på bussen, i vindens sus genom träden och havets bränningar.

Jesus föds i dig och mig i varje möte, i varje osjälvisk handling, i varje varm och kärleksfull blick, men också i den rebelliska i olydnaden och upproret mot all orättfärdig auktoritet och överhöghet. 

Han lever i modet när du står upp för dig själv och vågar gå din egen väg.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

"The whole point of Jesus's life was not that we should become exactly like him, but that we should become ourselves in the same way he became himself. Jesus was not the great exception but the great example."

- Carl Jung

jesus 2

Bilder: Alexey Kondakov