söndag 27 maj 2018

Några råd till mina kära vänner i MP, ifall jag hade några

33525797_10156486759849444_5821473212155822080_n

Miljöpartiet har just avslutat sin kongress. Jag vet inte exakt vad som utspelade sig där, men det som uppmärksammats i media, och det som kongressen kommer att bli ihågkommen för, är att ungdomsförbundet föreslog fördubblad flygskatt.

Även om detta klubbats igenom (vilket det inte gjorde) och genomförts skulle det inte minskat utsläppen nämnvärt.

Det som däremot sannolikt kommer att minska är antalet potentiella mp-väljare. Partiet vill driva frågan om höjd flygskatt i valrörelsen.

Jag har hittills haft svårt för att förstå innebörden det freudianska begreppet dödsdrift, men nu har mp med all önskvärd tydlighet visat hur den fungerar i praktiken.

Efter kongressen har vi återigen anledning att erinra oss Buckminster Fullers kloka ord.

You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete

I linje med denna insikt följer här 19 punkter, som kongressen borde beaktat.

1 Underlätta för folk att jobba hemifrån så att de slipper pendla. Företag ska vara tvungna att erbjuda denna möjlighet om de inte tydligt kan visa att den anställde måste finnas på arbetsplatsen. Påskynda forskningen om jobbmöten och övrig interaktion via VR och hologramteknik.

2 Allt som inte nödvändigtvis måste distribueras med fosilbränsledrivna fordon på våra vägar ska fasas ut till förmån för distribution över nätet. Tex musik, film, böcker nyheter, information, undervisningsmaterial. Legalisera fildelning för eget bruk.

3 De transporter som trots allt måste äga rum ska i möjligaste mån ske med fordon som drivs med alternativa bränslen, typ biogas.

4 Undersök hur blockchainteknik och virtuella valutor kan reformera vårt nuvarande pengasystem i grön riktning. Anställ Andreas Antonopoulos som rådgivare.

5 Tidningar som erhåller presstöd ska inte tillåtas använda betalväggar. Påskynda övergången från papperstidningar till digitala format.

6 Sätt en deadline för när allt kött ska vara producerat i minilabb i våra hemmakök. Påskynda forskningen om detta.

7 Gör föreläsningar på högskolor och universitet tillgängliga för alla genom att direktsända dem över nätet.

8 Underlätta delningsekonomin, även om den innebär att föråldrade näringar slås ut och traditionella anställningsformer undermineras.

9 Ge varje elev i skolan en individuell läroplan, som utgår från just den elevens unika begåvning.

10 Låt skolan förbereda eleverna för ett liv där de inte behöver lönearbeta. Ge dem strategier för hur man urskiljer sin inifrån kommande motivation, behåller och utvecklar sin spontana nyfikenhet och förfinar sin kreativitet.

11 Låt sjukvårdens uppdrag handla om att hålla människor friska, i stället för att bota dem när de blivit sjuka.

12 Underlätta möjligheterna för barn och äldre att finnas tillsammans med oss andra i vardagen, i stället för som nu förvarade i fängelseliknande institutioner.

13 Se dig själv och ditt agerande i vardagen som en katalysatorisk agent för ett nytt sätt att leva. Var den gröna förändring du vill se i världen.

14 Gör en detaljerad plan för hur robotisering och ny teknik ska kunna befria oss från arbete.

14 Betrakta överflödskonsumtion som en sjukdom. Låt kommunerna erbjuda gratis kurser i hur man hanterar denna, enligt 12-stegsmodell.

16 Förse alla köpcentra med personal utbildad i hur man bistår människor som hamnat i akut konsumtionstrans. Dessa ska fungera som en sorts konsumtionskulturens avprogrammerare.

17 Skriv en alternativ grundlag, där everything's interconnectedness är den bärande tanken.

18 Inse att politik inte handlar om storleken på cellens fönster, utan hur man river fängelsemurarna en gång för alla.

19 Gör William Gibsons ord till ert dagliga mantra - The future is already here – it's just not evenly distributed

Screenshot_2018-05-27-11-51-36

cats

Bilden överst: Rob MacInnis

fredag 25 maj 2018

När etikforskarna bakar skuldpastej

Etik

I en (dessvärre låst) text på DN-debatt som för tankarna till religiös förkunnelse, läxar sju etikforskare upp en betydande del av den svenska väljarkåren, och de två största politiska partierna.

Med hjälp av en lång rad onyanserade känsloargument skuldbelägger man de som i flyktingfrågan dragit andra slutsatser än forskarna själva. Frågans komplexitet berörs inte med ett ord.

I dag upplever många väljare sannolikt ett stort behov av vägledning, kloka tankar och innovativa perspektiv när det gäller att härifrån och framåt hitta bästa sättet att hjälpa människor på flykt, och i förlängningen skapa en värld där alla garanteras ett värdigt liv utan nöd och fattigdom.

Det vi kanske mer än något annat behöver hjälp med är hur vi ska ta oss ur den förlamande polarisering och oförsonlighet som vidlåder flyktingfrågan.

Etikforskarna hade mer än gärna med sin samlade klokskap fått bistå oss med detta. Visat hur samtalet kan fördjupas, hur de båda polerna respektfullt kan närma sig varandra, hur motsättningarna kan överbryggas, hur man får till stånd en dialog som skapar förutsättningar för en demokratiskt förankrad lösning.

I stället gör forskarna tvärtom. Djupt nedgrävda i en av skyttegravarna brassar man på med tyngsta möjliga ideologiska skuldartilleri.

Resonemanget man för är en spegelbild av den främlingsfientlighet man vänder sig emot. De som kommit fram till något annat än forskarna i flyktingfrågan är främmande, obegripliga, farliga, omoraliska. Ett hot mot demokratin.

Forskarna frågar: ”Vill ni ha ett samhälle som präglas av öppenhet och solidaritet – eller ska vi låta främlingsfientligheten ta över?”

Det är alltså genom en sådan förenklad, antingen-eller-bild man närmar sig en av vår tids ödesfrågor.

Resultatet av etikforskarnas inspel är helt och hållet förutsägbart. De som inte delar deras syn kommer inte att rubbas en tum. De som delar den kommer att applådera. Polariseringen befästs ytterligare. Skyttegravskriget fortsätter.

------------------------

Texten finns även i Opulens -  Förenklat om en av vår tids ödesfrågor

opulens-logo_utan www

tisdag 22 maj 2018

Nobelpriset i litteratur delas ut trots allt

Akademien har ändrat sig. Det blir ett nobelpris i år. 

Priset kommer att delas ut av Katarina Frostenson, som i och med detta reclaimar stol nummer arton. Den stol hon under den så kallade knytbluskalabaliken brutalt och orättfärdigt manipulerades bort från. 

Prisceremonin äger rum i en arkitektritad krater på Harpalyke, en av Jupiters sextionio månar. Katarina sekonderas av två korsbefruktade phallosödlor med blankpolerad plommonhud.

På bilden ser vi fru Frostenson dansa i en skog nära Bordeaux (La forêt des Landes), där hon numera bor. 

Hon skriver inte längre ned poesin som föds i henne, utan behåller den inombords. Det är kraften i den som föryngrat henne, rätat ut hudens rynkor, vänt grämelse och ledsnad till glädje och avlägsnat det sorgflor som så när hade blivit hennes signum.  

Barfota i skogen dansar hon som en älva. Hon täljer sälgpipor, lyssnar på fåglarnas sång och ghibli-vindens sus i terpentintallarna.

Före solzenit hänger hon med en flock varghonor. Efter solzenit klättrar hon omkring i en storblommig ek, kelar med honungsbin och kastar sig våghalsigt från gren till gren, som anförde hon en ekorrarmé.

För första gången i sitt liv är hon lycklig.

När hon vid dagens slut kryper ihop på den varma, brandgula mossan under eken, vakar hennes livskamrat kulturprofilen över henne.

Han föser undan huggormarna som magnetiskt dras till hennes oskuldsfulla kropp, och nynnar vaggvisor tills hon somnar.

När Katarinas andetag blivit jämna och djupa vänder kulturprofilen ansiktet mot månen, och låter den förvandla honom till en silverstekel. Han kryper in i sin älskades öra, letar sig fram till ett simpelt möblerat hålrum i hennes talamus, och inleder där, med en inbillad, fjäderklädd hejduk som motståndare, en envig på liv och död.

Profilen golvas i sjunde ronden, men reser sig på fyra, på alla fyra.

Han vill till varje pris visa världen att han är karl för sin hatt.

2VO4Bjk

Jupiters månar


För att undvika läckor och vadslagning avslöjar akademien redan nu att priset går till Tao Lin. Det som övertygade ledamöterna var denna formulering i boken Taipei:

“After blearily looking at the internet a little, then peeing and brushing his teeth and washing his face, he lay in darkness on his mattress, finally allowing the simple insistence of the opioid, like an unending chordprogression with a consistently unexpected and pleasing manner of postponing resolution, to accumulate and expand, until his brain and heart and the rest of him were contained within the same song, like beating of another larger protective heart, inside of which, temporarily safe from the outside world, he would shrink into the lunar city of himself, and feel and remember strange and forgotten things, mostly from his childhood”.

lördag 28 april 2018

No exit akademien

Ett antal allvarliga män och kvinnor runt ett bord i ett stängt rum. De tunga draperierna fördragna, luften unken.

”Det var länge sedan vi såg solen”, säger någon. ”Ja, hur vore det om vi släppte in lite frisk luft, jag har faktiskt svårt att andas”, säger en annan. ”Det verkar finnas levande människor där ute, säger en tredje, har vi tur kanske vi får en skymt av dem?” ”Vi kan väl åtminstone glänta lite på draperierna”, säger en knytblusklädd kvinna.

En herre med högt hårfäste, fyrkantigt ansikte och ofantligt stora glasögon reser sig och spänner ögonen i de som talat. ”Kommer inte på fråga”, ryter han. ”Vi ska Untitled-6göra som vi alltid gjort. Tills Den Höge Beskyddaren ger order om något annat ska draperierna vara fördragna! Den där solen finns förresten inte. Den är en myt, en skröna. Det finns inga människor heller, för den delen”.

Plötsligt hörs oroande ljud från rummet intill. Högljudda skrik och rop på hjälp.

”Ska vi inte gå in och titta vad det kan vara”, säger knytbluskvinnan. Det låter som att någon far illa.

”Det där är ingenting att fästa sig vid”, säger mannen med det höga hårfästet. ”Jag känner personen som bor i rummet. Han är en gentleman. En hedersknyffel.”

”Jag står inte ut längre! ropar en man. Jag struntar i vad Den Höge Beskyddaren säger. Jag måste ut, uppleva våren, fiska öring, vad fan som helst, bara inte detta.”

Han reser sig och rusar ut genom dörren, flera andra följer efter. Rummet är plötsligt halvtomt.

Mannen med det höga hårfästet öppnar sin portfölj och delar ut varsin konservburk med soldatens ärtsoppa till de kvarvarande.

“Vi ska vara tillsammans här för alltid”, säger han, öppnar burken och börjar äta.

227721

Fritt efter Jean Paul Sartres drama Inför lyckta dörrar

måndag 23 april 2018

Svenska Akademien in memoriam

sa (2)

.

Trots Svenska Akademiens haveri tycks många fortfarande vara övertygade om att litteratur och bokläsning är något livsviktigt. Om inte akademien tar sig samman och fortsätter sitt angelägna arbete så hotas de upphöjda värden som medborgarna bibringas genom det skrivna ordet.

Utan akademiens priser och stipendier går författare, poeter och essäister en trashankstillvaro till mötes. I stället för att förse oss med briljanta formuleringar, träffsäkra översättningar och tänkvärda strofer, tvingas de till arbetsförmedlingen, där de erbjuds jobb som parkeringsvakter. Så tycks farhågorna se ut.

Litteratur anses vara en förutsättning för civilisation. Men efter de senaste veckornas akademiturbulens kan vi konstatera att det måste vara något annat än bokläsning som gör att en människa agerar moget, klokt och insiktsfullt.

Att ymnigt läsande inte gjort akademiledamöterna till fungerande vuxna är uppenbart. Att producera romaner, diktsviter och avhandlingar räcker inte. Det är endast genom ditt personliga exempel du kan visa på värdet av bildning. Snarare än vad du påstår dig vara, eller tror dig vara, är ditt agerande den du är. Dubbla budskap är förödande i alla pedagogiska sammanhang. Barn gör inte som du säger, de gör som du gör.horace

Kanske har akademidebaclet en gång för alla punkterat myten om litteraturens överlägsenhet. Kanske är det rentav dags att utfärda en varning: håll dig borta från böcker och bibliotek, annars löper du risk att bli en Horace.

De som i likhet med denne skribent sedan barnsben älskat språk, böcker, poesi och bibliotek, går lätt i fällan där man tror att detsamma ska gälla för alla andra. Men det är inte så det fungerar. I själva verket letar var och en av oss upp det som ger tillvaron mening och fördjupar livsupplevelsen. Det kan handla om sportfiske, rallycross, mindcraft, trainspotting, Frank Sinatra, astrologi, hbtq-aktivism, paradise hotel och/eller romanläsning.

Litteratur och läsande framhålls nästan alltid som varande i en särställning bland mänskliga aktiviteter. Vi glömmer då att det är livet självt som är det stora äventyret, miraklet, mysteriet. Det är livet självt, snarare än de i efterhand formulerade beskrivningarna av det, som bildar oss, undervisar oss, slipar ned våra vassa kanter och gör oss ödmjuka och sant mänskliga.

Vår längtan efter berättelser, sagor och skrönor är förståelig, men den rör sig mot samma dunkla mål som vilka andra begär som helst. Om du går vilse i en vinterskog och råkar ha ryggsäcken full med romaner, så är valet mellan att läsa någon av dem, eller använda dem som bränsle till en livräddande brasa trots allt ganska lätt.

Det borde givetvis vara förbjudet att som avslutning på denna drapa ta nobelpristagaren Claude Simon till hjälp. Men följande citat ur hans Historia är paradoxalt nog det bästa som står att finna, när det gäller att förtydliga det jag vill få fram:

” … att mellan att läsa om det i böckerna eller se det konstnärligt återgivet på muséerna och att röra vid det och att bli nedsänkt i det råder det samma skillnad som mellan att läsa ordet granat och att från ett ögonblick till ett annat finna sig själv fastklamrad vid jorden med jorden som byter plats med himlen och himlen som rasar ner omkring en som en krossad betong och med dy och gräs i munnen i stället för tungan och själv ligger man utspridd och blandad med så många bitar av moln, stenar, eld, mörker, brak och tystnad att det i det ögonblicket inte ens finns orden granat eller explosion lika lite som orden jord, himmel eller eld vilket gör det omöjligt att berätta om den sortens händelser lika omöjligt som det är att uppleva dem på nytt och ändå förfogar du bara över ord … ”

Slutsats: Livet ryms inte i någon roman. Men alla romaner ryms i livet.

ladda ned (1)

Simon