måndag 23 april 2018

Svenska Akademien in memoriam

sa (2)

Trots Svenska Akademiens totala haveri tycks många fortfarande vara övertygade om att litteratur och bokläsning är något livsviktigt. Om inte akademien tar sig samman och fortsätter sitt angelägna arbete så hotas de upphöjda värden som medborgarna bibringas genom det skrivna ordet.

Utan akademiens priser och stipendier riskerar författare, poeter och essäister att gå hungriga. I stället för att förse oss med vackra och tänkvärda strofer, tvingas de till arbetsförmedlingen, där de erbjuds jobb som parkeringsvakter. Så tycks farhågorna se ut.

Litteratur anses vara en förutsättning för civilisation. Men efter de senaste veckornas akademiturbulens kan vi konstatera att det måste vara något annat än bokläsning som gör att en människa agerar moget, klokt och insiktsfullt.

Att ymnigt läsande inte gjort akademiledamöterna till fungerande vuxna är uppenbart. Att producera romaner, diktsviter och avhandlingar räcker inte. Det är endast genom ditt personliga exempel du kan visa på värdet av bildning. Dubbla budskap är som bekant förödande i pedagogiska sammanhang. Barn gör inte som du säger, de gör som du gör.horace

Kanske har akademidebaclet en gång för alla punkterat myten om litteraturens överlägsenhet. Kanske är det rentav dags att utfärda en varning: håll dig borta från böcker och bibliotek, annars löper du risk att bli en Horace.

De som i likhet med bloggaren sedan barnsben älskat språk, böcker, poesi och bibliotek går lätt i fällan där man tror att detsamma ska gälla för alla andra. Men det är inte så det fungerar. I själva verket letar var och en av oss upp det som ger tillvaron mening och fördjupar livsupplevelsen. Det kan handla om sportfiske, rallycross, mindcraft, trainspotting, Frank Sinatra, astrologi, hbtq-aktivism, paradise hotel och/eller romanläsning.

Litteratur och läsande framhålls nästan alltid som varande i en särställning bland mänskliga aktiviteter. Vi glömmer då att det är livet självt som är det stora äventyret, miraklet, mysteriet. Det är livet självt, snarare än de i efterhand formulerade beskrivningarna av det, som bildar oss, undervisar oss, slipar ned våra vassa kanter och gör oss ödmjuka och sant mänskliga.

Vår längtan efter berättelser, sagor och skrönor är förståelig, men den rör sig mot samma dunkla mål som vilka andra begär som helst.

Det borde givetvis vara förbjudet att som avslutning på denna bisarra drapa på självaste världsbokdagen ta nobelpristagaren Claude Simon till hjälp. Men följande citat ur hans Historia är paradoxalt nog det bästa som står att finna, när det gäller att förtydliga det jag vill få fram:

” … att mellan att läsa om det i böckerna eller se det konstnärligt återgivet på muséerna och att röra vid det och att bli nedsänkt i det råder det samma skillnad som mellan att läsa ordet granat och att från ett ögonblick till ett annat finna sig själv fastklamrad vid jorden med jorden som byter plats med himlen och himlen som rasar ner omkring en som en krossad betong och med dy och gräs i munnen i stället för tungan och själv ligger man utspridd och blandad med så många bitar av moln, stenar, eld, mörker, brak och tystnad att det i det ögonblicket inte ens finns orden granat eller explosion lika lite som orden jord, himmel eller eld vilket gör det omöjligt att berätta om den sortens händelser lika omöjligt som det är att uppleva dem på nytt och ändå förfogar du bara över ord … ”

ladda ned (1)

Simon

måndag 9 april 2018

Tio påskdagar i Grekland – del III

väg 1

        För övrigt är det väl ungefär

        Samma turister här som där

        Samma diskotek och samma dans

        Och samma gamla längtan nån annanstans

ladda ned

I en bil hyrd av Herz lämnar vi svenska huset i Kavala, där jag i en veckas tid ägnat mig åt djävulsutdrivning.

Genom att gång på gång upprepa magiska ritualer och ramsor har jag försökt förmå demonerna att lämna mig. Få dem att omvandlas och materialisera sig i form av bokstäver, ord, bilder, berättelser.

Till exempel:

“Om du bara håller käften, Slargho, så ska jag tala om varför jag dragit hit er. När ni hört mina ord kommer ni att falla på knä och kyssa mina ludna fötter. Då kommer ni att förstå varför vi måste träffas här. Det är bara era öron som får höra detta”.

”Du är bergets störste lögnhals, Czockobac”, sa Fralling, en rödbrusig aphane med trubbnos och globögon.

”Du är en förslappad skvallerbytta som aldrig dragit dig för att sprida rykten om oss andra. Skrönor som du själv har hittat på. Jag litar inte på dig”.

Om jag inte på detta sätt befriar mig från demonerna så äter de mig inifrån Tuggar min själ som en festgarnerad gräddbakelse.

Processen påminner inte så lite om det som Max von Sydow praktiserar i filmen Exorcisten. Med den skillnaden att någon slutgiltig befrielse för min del inte är möjlig.

giphy[1]

Eftersom jag befinner mig i Grekland hade det legat nära till hands att för att underlätta utdrivandet åkalla någon av de klassiska muserna.

Jag förnamn deras ande, svävande över ruinerna i Filippi, som blev vårt första stopp efter huset.

Aposteln Paulus upprättade där år 53 en av de första kristna församlingarna, till vilken det så kallade filipperbrevet är ställt.

IMG_20180406_192157

Men i själ och hjärta ligger jag närmare hindugudinnan Saraswati, musiken, visdomens och konstens gudinna, så jag tog henne till hjälp. De ordfragment jag efter utdrivningen åstadkommer blir en gåva till henne.

saraswati_1

Apropå Indien så kan jag inte längre resa någonstans utan att dra paralleller till det landet. Det finns något där som saknas på alla andra platser. Svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Kanske den ständigt provocerande och uppfriskande obegripligheten.

Grekland tex är lite för greppbart för min smak. Anstränger jag mig tillräckligt kan jag förstå vad som pågår. I Indien sätts den funktionen helt och hållet ur spel. Vilket öppnar för nya, häpnadsväckande och berikande perspektiv. Den analytiska tankemotorn hackar, frustar och stannar till sist helt, och lämnar plats för en sällsam känsla av till likgiltighet gränsande tomhet. Vilket inte är så deprimerade som det kanske låter. Skulle även kunna kallas sinnesfrid.

ladda ned

Kavallahuset  välkomnar folk som skriver, åstadkommer, skapar. Detta var mitt andra besök.

Den här gången var det en för mig något irriterande övervikt av akademiker. Inget fel kanske på den sortens folk, men de som simmar i fritt flytande fantasi svänger i regel mer på en våglängd som liknar min.

Miljön är ursvensk. Den som vill få ett levande exempel på svenska värderingar, bör besöka Kavallahuset. Gästerna tassar fram, överdrivet artiga. Köken rengörs minutiöst efter varje besök. Rödvin dricks, men ingen blir full och börjar skråla, eller kräver att högt få deklamera sina egna dikter. Besökarna är väluppfostrade på gränsen till livlöshet. Allting fungerar.

Detta låter som en totalsågning. Men jag älskar Kavallahuset. Jag är uppvuxen med svenska värderingar, och känner mig (åtminstone under en begränsad tid) hemma i miljöer där sådana på ett oreflekterat sätt ohämmat exekveras.

Inte minst är laddningen och den förtätade energin i det gemensamma skrivarrummet unik. 

Här är några av husets gäster, fångade vid en gemensam måltid.

Jacob, två stycken Malin, Kristel, Rune och en mössklädd och skäggprydd matematiker vars namn jag glömt,

Storyboard_180404_084535

Hustru Ilse och dotter Ester fanns förstås också där.

page

Bilden nedan föreställer Alistrati-grottans ingångstunneln. Fotografering var inte tillåten, och därför kan bloggen bara presentera dörren bakom vilken de slingrande, kilometerlånga grottgångarna tar sin början.

gruttas

Det jag mötte i grottan var fullkomligt, på ett utomvärldsligt sätt. Jag tumlade ut ur den totalmanglad.

Bergets interiör var som ett slagsmål på liv och död mellan Antoni Gaudí och HR Giger, höga på vigvatten, inuti en jättelik chokladripplad marängbakelse. (Ja, jag vet att det är en kass liknelse, men försök själv komma på nåt som gör ditt livs i särklass största grottupplevelse rättvisa.)

ladda ned

Resans visade sig sedan från en än ljusare och mer dynamisk sida, då vi fick vara med om ett traditionellt grekisk-ortodoxt påskfirande.

I Grekland iakttar man verkligen fastan, genom att inte äta kött, och själva högtiden firas sedan grundligt. På långfredagen går man man ur huse.

Här är rörliga bilder från den dagens ceremoni i Kerkinis.

lördag 7 april 2018

Avlyssnat: Danius ringer upp Östergren & co

akademi

När Klas Östergren meddelade att han lämnar Svenska akademien citerade han Leonard Cohen: "I’m leaving the table, I’m out of the game".

I ett försök att få de tre avhoppade ledamöterna att återvända grep Sara Danius cohentråden, som ett halmstrå.

Fullproppad med fragment ur Cohens texter ringde hon mitt i natten upp avhopparna i ett fyrpartsamtal. De svarade med samma mynt.

Följande utspelade sig.


SARA DANIUS: Why dont you come on back to the war, its just beginning.

PETER ENGLUND: Nothing left to do, when you've got to go on waiting, waiting for the miracle to come

KLAS ÖSTERGREN: You loved me as a loser, but now you're worried that I just might win

KJELL ESPMARK: A million candles burning for the love that never came.  You want it darker. We kill the flame


SD: Hey, thats no way to say goodbye.

KÖ: It don't matter how it all went wrong. That don't change the way I feel. And I can't believe that time's gonna heal this wound I'm speaking of. There ain't no cure, There ain't no cure …

PE: Everybody knows that the dice are loaded. Everybody rolls with their fingers crossed. Everybody knows that the war is over. Everybody knows the good guys lost. Everybody knows the fight was fixed.

KE:You want it darker. We kill the flame


SD: It's lonely here, there's no one left to torture.

KÖ: There were three of us this morning. I'm the only one this evening
but I must go on

PE: It's over, it ain't going any further

KE: You want it darker. We kill the flame


SD: It's time that we began to laugh and cry and cry and laugh about it all again.

PE: I think you're playing far too rough , for a lady who's been to the moon

KÖ: You don't really care for music, do you?

KE:You want it darker. We kill the flame


SD: There is a crack in everything, that's how the light gets in

KÖ: If you should ever track me down, I will surrender there, and I will leave with you one broken man, whom I will teach you to repair.

PE: When it all comes down to dust, I will kill you if I must, I will help you if I can.

KE: You want it darker. We kill the flame


SD: I guess that I miss you, I guess I forgive you, I'm glad you stood in my way.

KÖ: Then read me the list of the crimes that are mine, I will ask for the mercy that you love to decline.

PE: There is no decent place to stand in a massacre

KE: You want it darker. We kill the flame


SD: You left when I told you I was curiuos, I never said that I was brave

ESPMARK, ÖSTERGREN och ENGLUND, unisont:

Give us back the Berlin wall

Give us Stalin and St Paul

Give us Christ or give us Hiroshima

Destroy another fetus now

We don't like children anyhow

We've seen the future, Sara: it is murder


måndag 2 april 2018

Samma gamla längtan nån annanstans – tio påskdagar i Grekland – del II

k-1_thumb3

För övrigt är det väl ungefär

Samma turister här som där

Samma diskotek och samma dans

Och samma gamla längtan nån annanstans

Bildbevis Kavala, Grekland,  dag III

IMG_20180402_172538_thumb3

k-3_thumb1

k8_thumb5

IMG_20180402_175022_thumb6

k7_thumb3

k-6_thumb3

k9_thumb

Och i boken jag jobbar med skrev jag i dag detta. Inledningen till del II:

Odkonsfutters röst mullrade som åskan. Tjockt blod rann ur hans mun när han talade. Hans stora skrynkliga, klotrunda och nakna huvud vilade direkt på den kraftiga bröstkorgen, som var täckt med en matta av tjockt svart hår, hår som klibbades mörkrött av blodet.

Ögonen saknade pupiller, kolsvarta och klotrunda brann de med en häftig och genomträngande intensitet. Väldig, stram, bredbent och rakryggad stod han på en utskjutande klippa, som om han vuxit upp ur  stenen.

Odkonsfutter är alltså bokens “bad guy”, vilket jag hoppas att beskrivningen av honom tydligt visar.

lördag 31 mars 2018

People are strange when you're a stranger

IMG_20180331_221548

Faces look ugly when you're alone

IMG_20180331_221144_processed


Women seem wicked when you're unwanted

IMG_20180331_220810

Streets are uneven when you're down

IMG_20180331_222138

When you're strange

IMG_20180331_223127

Faces come out of the rain

IMG_20180331_222734

When you're strange

IMG_20180331_142317


No one remembers your name

IMG_20180331_223037

When you're strange
When you're strange
When you're strange

IMG_20180331_153115

alright yeah

IMG_20180331_222001

---------------------------------------------

Medmänniskor i Kavala, Grekland, april 2018. Samtliga oskyldiga till brotten de anklagats för. Härmed benådade, frikända.

"Are You the Lamb of Your Own Forgiving?

I mean: Can you forgive yourself / all
those crimes without victims?"

– Richard Brautigan

---------------------------------------------








Samma gamla längtan nån annanstans – tio påskdagar i Grekland

kava 5

Resans mott lånar vi av Cornelis:


För övrigt är det väl ungefär

Samma turister här som där

Samma diskotek och samma dans

Och samma gamla längtan nån annanstans

– Getinghonung Provençale


Soundtracket får Bowie stå för:


Sometimes I feel

That I need to move on

So I pack a bag

And move on

Move on


Vi ska häcka i Kavallahuset i en vecka, för att sedan med hyrbil ta oss runt sjön Kerkinis och bland annat besöka det gamla ottomanska badet (hamam) i  Ágkistro, nära bulgariska gränsen.

agkistro-16

Vi ska också med liv och lust delta i det grekisk-ortodoxa påskfirandet (som infaller en vecka senare än vårt).

Häcka är kanske fel ord, eftersom vistelsen handlar om disciplinerat skrivande. Jag bearbetar de tre första delarna av min fantasyroman Förklararen.

I dag skrev jag detta:

Det ryktas om att Krålmaskaren slagit sig ihop med Ogelkrop. Två vidriga kräk som livnär sig på allt som är nyfött. De känner lukten av yngel, föl och foster på långt håll. Deras aptit är glupande. De länsar fågelbon, rävgryt, lyor, hålor och nästen.

Ilse skriver om pedagogiskt ledarskap i skolan. Ester gör skoluppgifter och läser Orwells Animal Farm.

Fotoskörd dag ett:

Butiken där vi handlar frukostsharedStoryboard_Fri Mar 30 21_20_00 EEST 2018

En grekinna gör sig påskfin

1

IMG_20180330_225047

IMG_20180330_210234

IMG_20180330_213751

page

Resesällskap. Ester och Ilse. Tack för att ni finns

IMG_20180330_210622

torsdag 29 mars 2018

Din rädsla sprider sig som ett virus

tumblr_nq6cwixyEH1sn8m9wo1_500

Det finns för närvarande två besläktade tankefigurer i omlopp, man kan kalla dem berättelser, eller kanske rentav mem. Den ena är att demokratin i Sverige är hotad. Den andra att Sverige är på väg att islamiseras.

Den som har tid och tålamod kommer sannolikt att kunna hitta statistik och exempel som bekräftar båda farhågorna. Man kan även peka på historiska paralleller som stöder den ena eller den andra uppfattningen, beroende på när och var man gör sitt nedslag. I båda fallen går det också utan större ansträngning att formulera motargument.

För att hålla dessa två berättelser levande krävs bilden av en mer eller mindre omänsklig, främmande och illvillig aktör, som tänker och ser världen på ett fundamentalt annorlunda sätt än man själv gör. Som verkar för att föra samhället i det man uppfattar som en destruktiv riktning.Namnlös5

Min gissning är att de som hävdar någon av dessa ståndpunkter befinner sig ganska långt ifrån varandra socialt och ekonomiskt. De hamnar sannolikt inte heller bredvid varandra på skalor som gal-tan eller höger-vänster.

Tiden vi lever i präglas av extremt omvälvande och dramatiska förändringar. Rädslan för den framtid som tycks oss mer oviss än någonsin får olika form och karaktär, beroende på våra respektive samhällspositioner, våra erfarenheter och vår livskontext. Psykologiskt är det dock samma kollektiva samtidsångest som spökar.

Hyser man någon av ovan nämnda farhågor kan man ha svårt för att acceptera andras förnekande av risken som man själv så tydligt ser. Man upplever faran som överhängande, och vill få så många som möjligt att upptäcka den. Namnlös

Den som ifrågasätter den omhuldade berättelsen kan bli anklagad för att befinna sig i en filterbubbla. Misstanken att tvivlaren har utsatts för desinformation kan också infinna sig.

Kanske vill man rentav ansluta andra till en rörelse eller gruppering, som arbetar för att framtiden man fruktar inte ska bli verklighet.

På det sättet sprider man den egna personliga rädslan som en sorts virus. Det är på det sättet mem fungerar.

Här gäller att vara vaksam. Rädsla tillsammans kollektiva rörelser kan ställa till med mycket elände.

tumblr_nq6cwixyEH1sn8m9wo1_500[5]

Begreppet mem myntades av Richard Dawkins. I hans bok Den själviska genen (1976) finns följande definiton:

"En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön"

Som exempel på mem uppgav Dawkins melodier, slagord, trosföreställningar, klädmoden, sätt att tillverka saker, och teknologin bakom byggandet av valv.

På senare tid har membegreppet farit i väg och börjat användas på flera andra sätt än det Dawkins ursprungligen avsåg.

e34ff7f8ea0bb051f3fa6b4c93dd22af044dfe442d280c0ec8732d8d4f5be014

tumblr_nq6cwixyEH1sn8m9wo1_500[5]

Denna text har i något modfierad form publicerats i webtidningen Opulens.