söndag 12 juli 2015

Michel Houllebecq – Konkurens till döds (att skriva i jagform)

ladda ned

Nästa bok i min Grybbingdalen-serie, som kommer att bli nummer tre, har jag tänkt skriva i första person. Polp, som försvann i första boken och inte finns med i del två, kommer tillbaka som berättarjaget.

För att komma i stämning bestämde jag mig för att läsa några böcker skrivna i ett sådant perspektiv.

Jag började med Fjord Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål. En mycket speciell skildring av en udda och säregen existens, som av en samtida psykolog förmodligen skulle tilldelats diagnosen “personlighetsstörning”. Underhållande och gediget berättad, om än inte lika mästerlig som Dostojevskijs senare verk. (Brott och straff kan vara världens bästa roman).

Bok två i mitt utbildningsprojekt var debutromanen Konkurrens till döds av franske Michel Houellebecq. som märkligt nog inte så lite påminner om Dostojevskijs Anteckningar. Vilket jag inte alls var medveten om när jag lånade dem. Grundtemat i båda är själsligt förfall, självhat, undergång, ensamhet och den totala oförmågan att göra något åt den.

Konturens till döds (som är en missvisande titel) måste jag nog betrakta som ett mindre mästerverk. Språket är utsökt. Författaren utforskar och genomskådar vardagens dårskap och de spel som hela tiden pågår mellan oss människor.  

Svart humor varvas med groteska inslag och förfinad, lakonisk cynism. Det hela är mycket uppfriskande.Skildringen andas dessutom djup människokännedom.

Här och där balanserar Houellebecq på gränsen till något som kunde kallas psykologiskt splatter, men han kliver aldrig över den.  

Skildringen av den trettioårige datateknikerns vedermödor och tankar är i hög grad politiskt inkorrekt, vilket sannerligen inte minskar dess underhållningsvärde. Jag kommer att tänka på Knausgårds cykoptext i DN härförleden. Konkurrens till döds är just en sådan bok som cykloperna inte begriper värdet av. Houellebecqs bok torde te sig både obegriplig och onödig för en rättrogen cyklop. (Knausgård: “Men varför skriva om något omoraliskt? När jag visste att det var fel? Detta är cyklopernas fråga”.)

Jag kommer också att tänka på Stig Larssons debutbok Autisterna, som jag läste när den kom ut, för väldigt många år sedan. (Skrev den mannen något lila läsvärt  efter den?). Den innehåller samma känsla av att sväva över en avgrund, av en spöklikt närvarande frånvaro i tillvaron, där det bekanta blir obekant, där normaliteten hackas i småbitar och skruvas till bristningsgränsen.

En annan  association är Lars von Triers filmer, som på ett liknande sätt rör sig oförutsägbart i den friska och elektrifierade luft som omger trygghetens stuprör och boxar.

Ett citat, kanske typiskt:

20150712_163044

Jag ska läsa fler av Houellebecqs böcker, så snart mitt “skriva i ladda ned (1)jagform”- projekt är över. Nu senast har han skrivit en uppmärksammad bok (”Soumission”, underkastelse) som beskriver Frankrike 2022, då landet får en president från Muslimska brödraskapet. Kommer på svenska  till hösten.

Han har också skrivit en bok om H.P. Lovecraft.

Denna text om Houellebecq från svd 2004 är läsvärd. Den bär dock spår av just de invändningar man kan förvänta sig av cykloper. 

En fantasybok som är skriven i första person är Glen Cooks Chronicles of the Black Company. Den är införskaffad.

Den kanske mest kända jagforms boken är Prousts På spaning efter den tid som flytt. Jag har för avsikt att läsa den också.

Houellebecq_3166222b     p01gqzps

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar