tisdag 7 februari 2017

Till Indien 2017– prolog

KARTA

 

India … the one land that all men desire to see, and having seen once, by even a glimpse, would not give that glimpse for the shows of all the rest of the world combined.

Mark Twain, Following the Equator 1897.

Indien är ett livsbegrepp.

Vilket begrepp?

Det välkända begrepp enligt vilket allt som ter sig verkligt inte är verkligt och allt det som inte ter sig verklig är verkligt.

Alberto Moravia, Indisk Resa (1962)

tumblr_o2ywi7E0yO1tgsi46o1_400[1]

Vi drar på fredag. Flyger till Delhi och tar in på The Surayaa, New Friends Colony. Vårt stamhak Hotel Broadway, som ligger mellan old och new Delhi, var fullbelagt, så det fick bli detta oprövade hotell. Men det kanske bara är bra att vidga hotellvyerna i den Indiska huvudstaden. Det kan ju bli en positiv överraskning. Av bilderna att döma verkar The Suryaa helt okej.

På grund av den skitiga luften har vi minimerat tiden i Delhi till två nätter och en dag. Sist vi var där, för ett och halvt år sedan, var luftföroreningarna ofantliga. Trafiken var långa stunder helt stillastående. Hade man otur hamnade man bredvid avgasröret på en buss, som bolmande dieselavgaser rakt i in rikshan där man satt. Minut efter minut. Panikkänslor. Definitivt hälsovådligt.

Känner jag Indien rätt så har man inte kommit till rätta med problemet. Förmodligen inte ens halvvägs. Kan rentav vara så att allt fortfarande är på planeringsstadiet.

Dag två tar vi tåget norrut, mot Himalaya och Shimla i delstaten Himachal Pradesh. Kalka–Shimla Railway passerar genom 103 tunnlar och över 800 broar.

Shimla var engelsmännens sommarhuvudstad under kolonialtiden. Vi stannar i tre dagar och flyger sedan till Odisha och tempelstaden Bhubaneswar, som en gång i tiden stoltserade med 7000 tempel. Nu har antalet krympt till 500.

Strax utanför stan finns en av de intressantaste sevärdheterna i hela Indien - det mer än tusen år gamla Joginitemplet. Ett runt öppet tempel utan tak, med femtiosex gudinnor (joginis) skulpterade i svart granit.

Jan Myrdal skriver om templet i boken Indien väntar. Kapitlet heter Häxring och finns tillgängligt här.

Vi kusten ligger Puri med det monumentala Jagganath-templet.

Vi vill också hinna med det världsarvslistade soltemplet i Konarak, Satkosia Wildlife Sanctuary, och några dagars strandliv vid havet.

tumblr_o2ywi7E0yO1tgsi46o1_400[1]

Indien är ett livsbegrepp.

Vilket begrepp?

Det välkända begrepp enligt vilket allt som ter sig verkligt inte är verkligt och allt det som inte ter sig verklig är verkligt.

Alberto Moravia fångar här något av det som är Indiens essens, så som man upplever den som tillfällig besökare, som en betraktare från det extremt välordnade och rationella välfärdslandet Sverige. 

Tittar man på den globala kartan över de dominerande värderingarna i olika länder, World Values Survey, så tronar Sverige i ensamt och extremt majestät längst upp i högra hörnet. Vi är mer individualistiska, rationella och sekulära än något annat land.

Indien hamnar precis i mitten, och denna centrala placeringen är talande, för i Indien finns allt representerat. Landet omfattar utan att skämmas alla upptänkliga livsyttringar. Intet mänskligt saknas i Indien, och inte heller något gudomligt.

Om balansen mellan de disparata och ofta paradoxala företeelserna är perfekt låter jag vara osagt. Men mycket tyder på att den är det.

Grunden till de sätt på vilka man hanterar konflikter och meningsskiljaktigheter i denna kokande gryta hittar man i hinduismens lära och texter.

Ett av hinduismens kännetecken är tolerans. Den är odogmatisk, resonerande och “open ended”. Det finns ingen central auktoritet av påvetyp, ingen trosbekännelse, inga budord. Bara ett sorts pågående utforskande, ett resonerande om livets stora och eviga frågor. Som oförtröttligt angrips från olika håll, ur olika perspektiv. Hinduismen rymmer en mängd sekter, riktningar och tolkningar, som frodas sida vid sida. Ingen kräver att den slutgiltiga och en gång för giltiga sanningen ska ta över och kväva all undervegetation.

I stället för att söka konflikt och försöka övertyga om sin egen förträfflighet, inkorporerar hinduismen alla potentiella konkurrenter. Stamfolkens naturandar har gjorts om till hindugudar. Och Buddhismen svalde man helt sonika genom att göra Buddha till guden Vishnus nionde inkarnation.

Okej, allt är givetvis inte tandoorikycklig och naanbröd. Det finns en hel del hindunationalism, så kallad hindutva. Regerande BJP med premiärminister Modi i spetsen räknas dit. Avskyn mot Pakistan är synnerligen levande. Och kastgränserna upprätthålls strikt, framförallt på landsbygden.

Men Indien är en levande demokrati, med en fri press och ett livaktigt utbyte av ideér och perspektiv. De krafter som drar åt det toleranta hållet dominerar trots allt fortfarande. 

Med fyratusen år på nacken, och urkunder som tex Mahabharata, åtta gånger bibelns omfång, så har man lärt sig hantera paradoxer och motsägelsefullhet.

Ingen fångar mångfalden och motsatserna i Indien bättre än Mark Twain:

"…. the land of dreams and romance, of fabulous wealth and fabulous poverty, of splendour and rags, of palaces and hovels, of famine and pestilence, of genii and giants and Aladdin lamps, of tigers and elephants, the cobra and the jungle, the country of hundred nations and a hundred tongues, of a thousand religions and two million gods, cradle of the human race, birthplace of human speech, mother of history, grandmother of legend, great-grandmother of traditions, whose yesterday’s bear date with the modering antiquities for the rest of nations-the one sole country under the sun that is endowed with an imperishable interest for alien prince and alien peasant, for lettered and ignorant, wise and fool, rich and poor, bond and free, the one land that all men desire to see, and having seen once, by even a glimpse, would not give that glimpse for the shows of all the rest of the world combined.”

Man kan ge många exempel på Indiens vidsynthet och tolerans. Ett av dem är att man sedan hundratals år tillbaka erkänt existensen av ett tredje kön. De kallas hirja och är på ett naturligt sätt accepterade, och så att säga inkluderade, i samhällsgemenskapen. 

Här är några hirjas som jag fotograferade utanför moskén Jama Mashid i Delhi 2008.

tumblr_o2ywi7E0yO1tgsi46o1_400[1]

Jag kommer att blogga från resan rapportera på facebook. Indien är oftast så överväldigande att man har fullt upp med att smälta och sortera alla intryck, så om berättelserna blir sporadiska och osammanhängande så ligger orsaken där.

I Indien är det inte ovanligt att stöta på sex omöjliga saker före frukost.

Tips: På youtube finns en ypperlig, bbc-producerad serie i sex delar: The story of India

Övriga resurser:

Indien-bloggen - Vagabond

Global Axess: Religion. Den vediska hinduismen

10 gods to know before travelling to the temples in India

tumblr_o2ywi7E0yO1tgsi46o1_400[1]

- Jag vet vem du kommer att möta när du kliver av planet i Delhi

- Jaså, vem då?

- Du kommer att möta dig själv.

tumblr_o2ywi7E0yO1tgsi46o1_400[1]

Bonus: ur Alberto Moravias Indisk Resa:

 

DSCF1367

DSCF1368

DSCF1369DSCF1370DSCF1373DSCF1374DSCF1375DSCF1376DSCF1377DSCF1378DSCF1379DSCF1380

DSCF1384

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar