måndag 15 januari 2018

Oj, vi reser till Ooij, del 4 - back to bykrogen

IMG_20180115_090813 (1)

Jag trodde jag parkerat svärmor Oma i Holland. Men på gränsen mellan Skåne och Halland dyker hon upp, i form av registreringsplåt. Jag inser att hon, på samma sätt som en evighetslång Netflix-serie, inte har för avsikt att släppa taget om mig.
IMG_20180115_090813 (1)
Det som mer än något annat piggar upp i Holland är holländarnas naturliga sociala samspel. Det är så långt ifrån vår svenska fåordighet och blygsel man kan komma. Främlingar stannar på gatan och pratar med varandra.
Framför mig i kön till kassan i den eminenta skivbutiken Kroese i Nijmegen stod en man i min ålder. Plötsligt vände han sig om, höll upp den cd–box med The Doors han var på väg att köpa, och frågade:
– Do you like the Doors?
– Absolutely, svarade jag. One of my top ten groups.
– Really? What’s your favourite song?
– People are strange, I guess. What’s yours? original
– This is the end. Capolla used it in Apocalypse Now, did you see that film? Outstanding.
– I know, I’ve seen it several times.
– Were you from? United States?
– No, from Sweden.
Så fortsatte det fram till kassan. Vi betalade och skildes som vänner.
Egentligen avskyr jag att sociologisera mänskligt beteende, men följande reflektion går inte att undvika: kanske har holländarnas sociala tyngdlöshet utvecklats på grund att de är så många på så liten yta. Det har tvingat dem att hitta ett friktionslöst samspel.
I Sverige finns det gott om plats. Vi kan springa och gömma oss i en sjumilaskog om vi oförhappandes blir tilltalade av någon vi inte känner.

Det svenska begreppet fika börjar ju bli allt mer känt internationellt. I Nijmegen har man döpt ett café till Fika. Man presenterar sig så här

Wecom bij Fika

Met een knipoog naar de Scandinavische landen serveren we smörrebröd, specialty coffee, kaneelbroodjes en aquavit cocktails. Deens design siert ons interieur en Zweedse garnalen, Danish blue kaas en Noorse zalm vullen jullie buik.

(Med en nick till de skandinaviska länderna serverar vi smörrebröd, specialkaffe, kanelbullar och aquavit–cocktails. Dansk design dekorerar vår interiör och svenska räkor, danska blåost och norsk lax fyller magen.)

Kanske skulle vi kunna göra ett byte länderna emellan. De adopterar vår fikakultur, och vi deras fördomsfria inställning till cannabis.

När vi ändå är inne på det som är skadligt, farligt, olämpligt och omoraliskt, kan jag avslöja att det i Holland är mycket svårt undvika intag av relativt stora mängder trappist-öl på en daglig basis. Det är ett överjäst, smakrikt och välgörande starkt öl.

Varumärket Trappist är strikt reglerat. Ölet får bara bryggas i trappistkloster, av munkarna själva eller under deras överinseende.

Elva kloster har tillåtelse att brygga ölet, sex finns i Belgien, två i Holland, två i USA och ett i vardera Italien och Österrike.

Vinsten munkarna gör på tillverkningen går till välgörenhet och socialt arbete. Eftersom förtjänsten ger munkarna möjlighet att göra världen lite bättre, kan man med dricka det med gott samvete.

Nu är vi tillbaka i Västra Bodarne, och har bytt till vardagskostym och skor med enkel snörning. Om det funnits en bykrog här så hade jag hängt där. Men det gör det bara i fantasin. Här finns varken kiosk eller pizzeria.

Bildbevis från resan:

Resesällskap dotter, tack för att du finns

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar